Tribute to Tånggatan

Hemma på min gata i stan... så finns det några stora kastanjeträd. Varje höst är det en samlingsplats för barn. Inte så att de samlas här, utan de samlar kastanjer här. De går här med påsar och hamstrar på sig kastanjer, pinnar, blad och annat de vill samla på. Det är ett fint hösttecken.
Jag gillar kastanjer, en gång (för väldigt längesedan) har jag skrivit en dikt om ett kastanjefolk när vi hade en konstutställning på Helidens folkhögskola.
Jag hittar inte dikten nu, den har nog försvunnit i någon av mina flyttar men den var ungefär så här:

Det finns ett folk som kallas Kastanjefolket,
De som alltid har taggarna utåt,
De sticks alltid först, innan någon hunnit stampa på dem.
Men de har missat en viktig sak, 
De har missat vad alla barn vet:
-att man skall ta sönder det hårda skalet så att den mjuka kärnan inuti kommer fram.

Jag håller på att göra en tavla som en hyllning till Tånggatan, det är sex stora plattor som jag tryckt en kastanjegren på. Jag har kavlat in bladen och den kommer förmodligen bli fin fin sedan när den blivit bränd. Då kommer jag fästa dem på ett stort galler av armeringsjärn. 
Egentligen skulle jag eldat idag, men det blev inte så. Jag har skjutit upp höstens bränning till i vår. Det blir bra, lite tråkigt att inte ro iland en bränning i höst men ibland måste man lugna ner livet och prioritera rätt.